|
| |
| VANDRA OMKRING I JARDIN BOTANICO |
Av Tommy Lindblom
|
| |
Vi reste med buss 30, från San Agustin, mot Las Palmas, vid 11-tiden. Vid bussterminalen San Telmo hade vi fått tre alternativa busslinjer att åka med för att komma till Jardín Botánico det var linje 301, 302 och 303. Buss 301 stod inne. Vi bad chauffören att säga till vid rätt hållplats, som vi läst ut som Tafira Alta på kartan. Bussen åkte söderut upp mot bergen.Vid rätt hållplats sade chauffören till och vi klev av. Där fanns en skylt, 250 m, mot ”Jardín Canario” en lyxig restaurang enligt turistbroschyren, men också till övre entrén till Jardin Botanico.
|
| |
|
Vi gick neråt mot en parkeringsplats, där fanns skyltar och pilar med olika gångvägar till sevärdheter inom trädgården. Vi förstod att vi kommit in bakvägen och att huvudingången låg nere i dalen. Enligt turistbroschyren skulle trädgården ha en yta på 27 hektar? Vi uppskattade området till 1.5 km långt och 0.5 km på det bredaste stället. Längs med området skar en ravin med en brant, brant, på ena sidan, med en stigning på kanske 100 meter och relativt plant på andra sidan. Den större delen av trädgården låg i den planare delen.
På den branta delen fanns meterbreda stenlagda gångstigar, som serpentinlikt slingrade sig nerför branten (lite pirrigt) och med olika vägval. Utmed gångarna fanns olika punkter med sevärdheter. Mycket av växtligheten var utmärkta med små gröna skyltar, med växtens namn.
Vi anlände till trädgården vid 12-tiden och det var en lyckträff, för vid vår klättring nerför låg branten i skugga, vilket var skönt. Vår första punkt var ett litet torg, ” Plaza de Viera y Clavijo”, med en byst av historikern och biologen, José de Viera y Clavijo (1700 tal) och med en utsiktsplats med en vacker utsikt över trädgården nedanför i dalen och dess omgivning.
Vi vandrade vidare på gångar och i trappor. Vi såg, ” Paseo de los dragos” drakblodsträd, med röd sav. Nästa ställe var, ” Cascada de Sventenius” ett litet vackert vattenfall uppkallat efter svensken Sventenius som anlade trädgården 1952. Sedan,” La fuente de los fabios”, de vises brunn. Ett monument i basalt tillägnat efter kända botaniker på orten. En hyllning till dem och de hade även fått ge namn till olika växter.
Vi passerade ” Bosque de lauri silva” Lagerskogen med olika arter av lagerträd och växter i symbios.
Nere i dalen kom vi fram till ”Plaza de nerufiores” vattenliljornas torg, ett litet runt torg med en damm i mitten och med stenbänkar runt om. På ena sidan låg ett utställningscenter som hade utförlig information om växtligheten på Kanarieöarna. Det hade öppet mellan 12-14.00. Vi missade öppettiden. På en av stenbänkarna runt torget träffade vi på Erik Sventenius själv. Han satt där gjuten i brons och studerade en ritning.
Klockan hade blivit över 14.00, dags för något att äta. Serveringsstället i trädgården var stängt och vi tog oss utanför entren. Lite längre ner på gatan fanns lite bebyggelse och ett Café. Där var mörkt och med lokalbefolkning vid baren och ett högljutt samtal. Vi beställde varsin Sandwich och ”cerveza”, alldeles utmärkt. På väg tillbaka såg vi en busshållplats, linje 304 till Las Palmas, med några få turer per dag och den sista turen vid 15 tiden.
På väg tillbaka till torget vid utställningscentret passerade vi en stenbro, ”El puente de Piedra”, en kopia av en bro som tidigare funnits över en ravin inne i Las Palmas. Vi gick vidare neråt mot några dammar, ”La Charca”, som låg där områdets nedersta del, avgränsades av en gammal akvedukt. Kring och i dammarna fanns olika arter av vattenväxter. På väg dit, fanns en liten byggnad, ” El al pende”, ett gammalt stenskjul som fanns på området från början och som renoverades. Användes förr som stall och förråd. Nu fanns lite äldre redskap utställda.
Vi återvände uppåt mot huvudentrén till ett område med Canariepalmer, ”Plaza Matias Vega”. På ön Gomera användes saven för att framställa ett slags honung. Vidare träffade vi på ett område, ”Jardin de las Islas”, örtagårdar som gav en överblick av de sju Canariska öarnas flora, ordnade efter ursprungsö. Det fanns en del ovanliga arter. I trädgården fanns också ett större område med många arter av kaktus, ”Jardin de cactus”. Mycket att se. I det övre området fanns det mycket av nyodling och plantor. Vi gick förbi en palmodling, ”Palme tum”.
Nödvändigt med ett toalettbesök på andra sidan av ravinen och på väg dit passerade vi, ”Tagoror” en utgrävd råds- och tingsplats, som det lagts tak över. Där låg också en fossil trädstam, ”Pino fosil” som också grävts fram. På väg över ravinen gick vi över en träbro, ”Puente Palo”. Efter besök på den enkla toaletten, fortsatte vi nerför på den sidan ravinen. Vi såg ”Pino” ung Pinjeskog. Vi passerade ”Acebuchal” ett stort vildväxande olivträd.
Var tillbaka till huvudentrén vid kl. 16.30 tiden. Över fyra timmar i trädgården, trötta och nöjda, vi hade sett nästan allt. Hade önskat lite mer av egen botanisk kunskap. Vi trodde även att vi skulle ha fått se mycket mer av blomsterprakt.
Enligt turistbroschyren är bästa tiden att besöka trädgården januari och februari. Växtligheten var grön och prunkande och full av fågelkvitter. En vackert anlagd trädgård och mycket sevärd. Dock med ett minus, de dåliga bussförbindelserna vid huvudentrén. Personligen hade jag inte klarat att ta mig uppför branten mot övre entrén igen, där förbindelserna fanns.
Vi hade skjuts. |
|
 På en av stenbänkarna runt torget träffade vi på Erik Sventenius som anlade trädgården i 1952. Han satt där gjuten i brons och studerade en ritning!
|
|
|
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
