Kanariska vingårdar
– gamla traditioner som fått nytt liv
Tekst & Arne Beldau
arne@beldau.com
Kanariska vinindustrin reser sig som fågeln Fenix ur askan? Hur ser egentligen historien ut för Kanarieöarnas och Gran Canarias viner ut? För bara två decennier sedan var de kanariska vinerna inte bara okända för världen utanför öarna, utan även när de kom på tal bland kanarierna, var den allmänna uppfattningen, att de var rent dåliga. Även i dag är det i huvudsak viner från spanska fastlandet, som dricks på öarna. Orsaken är egentligen enkel. De kostar betydligt mindre, således passar vindrickarens plånbok bättre, samt att även kvaliteten på fastlandsvinerna har varit mycket bättre än på de lokala vinerna. Det lägre priset beror huvudsakligen på att produktionskostnaderna för fastlandsvinerna är lägre. Orsaken står att finna i fördelarna med stordrift. Detta innebär stora arealer, som kan plockas med maskiner, storskaliga effektiva industriella tillverkningsprocesser.

Interiör från en typisk kanarisk bodega 1920-30. Inte mycket har förändrats sedan 1500-1600-talen. I den stora stenkaret trampades druvorna innan man fick råd att skaffa sig en press, vilken ställdes i karet. Karet är byggt av stenblock som sammanfogats med en ”fogmassa” framställd av stenmjöl och svavel. Pressen sköts av bara två man som skruvar ihop pressen över druvorna. Druvsaften rinner ur stenkaret via pipen lägst fram i bilden. Pipen heter ”la vica”.
Produktionsförutsättningarna för de lokala vinerna ser mycket annorlunda ut. Det medför bland annat, att produktionskostnaderna måste betalas med högre priser för vinerna. Det innebär inte, att förutsättningarna för den kanariska vinindustrin är sämre än den övriga världens. Vi kommer att kunna identifiera flera mycket viktiga konkurrensfördelar hos den kanariska vinindustrin, bland annat att vinet odlas giftfritt, och görs på kanariska endemiska*** druvor. De kanariska vinerna har också potentialen att bygga mycket starka varumärken. Men låt oss först titta lite på det kanariska vinets historia. En halsbrytande historia minsann.

Den kanariska malvasian hade ett gott rykte. William Shakespeare omskrev vinet i sina verk. Bland annat omnämns vinet i några berömda och ofta citerade rader: “but, I´faith you have drink too much canariers, and……

Under hela 1500-talet och halva 1600-talet hade Kanarieöarna en blomstrande vinindustri, som gav rikliga inkomster till vinbönderna och handelsmännen. Men säg den saga som varar för evigt.

Under vinets högkonjunktur producerades stora mängder vin på öarna för export till Europa och senare även till Amerika. Den huvudsakliga druvan var Malvasía, en vit druva, som än i dag ger oss fantastiska vita viner. Den här druvan, som alla andra, fördes till öarna i samband med att spanjorerna erövrade den kanariska ögruppen i slutet på 1400-talet.

Tenerife var redan från början den ö, som hade den största produktionen. Därifrån exporterades ett vitt och sött vin till den europeiska marknaden. Köparna var de förmögna hushållen och kungahusen i Europa, främst i England.

Den spanske kungen Carlos III (1759 – 1788) slutade alltid banketterna med en skål i kanarisk malvasía (brindando con un ”Canarias”). Vinet nådde även till Nederländerna, som var spanskt vid den här tiden. Det var en omfattande industri, som involverade mycket pengar, vilket satte sina spår på Tenerife och då främst på exporthamnstäderna. Där byggdes fantastiska palats och många av byggnaderna från den tiden finns kvar än i dag.

Fram till den 5 maj 1706 skeppades vinet via den naturliga hamnen i Garachico. Ett vulkanutbrott, vulkanen Trevejo (Montaña Negra), kom att fylla hela hamnen och stora delar av staden med mäktiga lager av svart lava. Därmed flyttades utskeppningsverksamheten österut cirka 10 kilometer längs kusten till Puerto de Orotava. I dag heter hamnstaden Puerto de la Cruz. Det kanariska vinet kom i importländerna att helt enkelt få namnen Malvasía, Orotava eller bara Canary.

Det kanariska vinets ställning i Europa under 1500- och 1600 talen.
Rushen efter det kanariska malvasíavinet skulle kunna jämföras med hypen med beaujolais nouveau under tiden runt 1990, då vinet flögs in till London, New York och andra storstäder på premiärdagen.

Hamnen i Garachico. Lossning av gods någon gång under 1930-talet. I samband med vulkanutbrottet 5 maj 1706 så förstördes naturhamnen och utskeppningen flyttades till hamnen i Puerto de Orotava. För att kunna lossa och lasta har man senare konstruerat en ramp som förbinder hamnförråden och vinscharna.
Den spanske kungen Carlos III (1759-1788) slutade alltid banketterna med en skål kanarisk malvasia; “brindando con un “Canarias……!”
Vinet betalades med fantasipriser och alla tyckte det smakade som ett toppvin ska smaka. Det lovsjöngs i pressen.

Situationen var inte mycket olik under Shakespears tid i England. Den kanariska malvasían hade ett gott rykte. Shakespeare omskrev vinet i sina verk, bland annat i sitt verk Henrik IV, från 1598. Där omnämns vinet i några berömda och ofta citerade rader: (Part II, Act II, Scene IV)
:
“but, I´faith you have drunk too much canaries, and…”.

Men en bra historia kan bli ännu bättre genom att inte blanda in allt för mycket sanning. Redan under Rosornas krig kom en historia om kanariskt vin att cirkulera.
Bakgrunden var den att George Plantanaget, som från tid till annan tillhörde det ena och det andra lägret i kriget (han bytte alltså fot flera gånger) fick betala för sin illojalitet. Det ledde till, att han vid 29 års ålder kom att avrättas. Det gängse tillvägagångssättet för avrättning av en adelsman var halshuggning. Men han lär inte ha förlorat huvudet. Han ska ha dränkts i en tunna med kanarisk malvasía den 18 februari 1478 i Towern.

Den senare händelsen för tankarna till priset på vin vid den här tiden. Det ska bara under året 1570 ha importerats 2 miljoner liter kanariskt vin till England. En grov uppskattning av varuvärdet, uttryckt i dagens penningvärde, skulle kunna landa på ett saluvärde på den engelska marknaden på dryga 10 miljoner €. Sett i perspektivet, att det behövdes mer arbetskraft för produktionen då än nu, och att det bodde inte mycket mer än 50.000 invånare på Tenerife vid den här tiden, så måste vinindustrin varit dominerande på ön.

I dag bor det dryga 850.000 på Tenerife. Totalt på öarna, där Tenerife fortfarande är den dominerande producenten, produceras runt 9 miljoner liter vin.

Den ena olyckan efter den andra drabbar den kanariska vinhandeln.
Den lönsamma vinhandeln mötte flera fientliga angrepp från engelska intressen. Åtgärderna från dessa syftade till att begränsa frihandeln och styrdes mot olika monopolåtgärder för att få ta del av vinsterna. Det innebar till en början, att man krävde, att all export från Tenerife skulle gå via engelska agenter på Tenerife. Då kunde engelsmännen sätta egna priser mot den engelska marknaden.

Samtidigt fick vinbönderna sämre betalt för vinet. Ytterligare åtgärder resulterade i, att enbart engelska kölar, dvs skepp, fick transportera vinet. Detta var möjligt genom, att den spanska sjödominansen var bruten. Dessutom hade Portugal och Nederländerna blivit fria från det spanska väldet under 1640 och 1648.

I slutändan kom den engelska monopolpolitiken att helt döda öarnas vinindustri. Priserna hade då stigit så, att marknaden för kanariska malvasían försvann. Det fanns nu konkurrerande viner på marknaden till bättre pris. Kanarierna satt nu med en överproduktion, som inte kunde säljas.

Dåliga tider med svält, men man gav inte upp.
1685 började den stora hungersnöden. Det resulterade i en utvandring till öarna i Västindien och de spanska områdena på den amerikanska kontinenten. För vinindustrin innebar det svåra prövningar. Nyorienteringen tog sin början runt 1700. Till Tenerife kom nu en grupp av irländska katoliker, vilka inte hade några varma känslor för engelsmännen. Och det passade som hand i handske.

Det gav en nystart för vinindustrin, dels startades en produktion av ett billigare vin, en madeiratyp på druvvarianten Vidueño*, som såldes till de engelska kolonierna, dels gav det vinindustrin ett litet andrum.

Senare kom en export igång till Amerika i samband med det amerikanska frihetskriget**. Irländarnas kontakter blev viktiga och användes flitigt. Vinhandeln mot den amerikanska marknaden var lönsam och kom att bidra med medel till frihetskriget. Benjamin Franklin var själv involverad i vinhandeln.

Vinindustrin kom dock under hela 1800-talet och ända in till 1980-talet att leva under svåra förhållanden med möjligen något undantag för Tenerife.

Utvandringen fortsatte till Sydamerika och Mexico. Arbetskraftsutvandring skedde även från de andra kanariska öarna till Tenerife. Orsaken var, att hamnstaden Santa Cruz hade fått status som frihandelshamn. Detta innebar ett betydligt uppsving för industri och ekonomi i Santa Cruz de Tenerife.

Det prövades också olika nya grödor på öarna, samt även försök med att odla koschenillsköldlusen för att utvinna det röda färgämnet karmosin. Lusen hade tyvärr egenheten att ge sig på annan växtlighet också. Så försöket avbröts.

Krigsåren sätter öarna i blockad.
Som om det inte räckte med olyckor, så kom Första världskriget att innebära ytterligare påfrestningar. Både England och Tyskland blockerade öarna, vilket innebar, att exporten av produkter från ett redan hårt drabbat jordbruk i stort sätt upphörde.

Ett vykort från 1905-10 över Las Palmas hamn, Puerto de la Luz, som kom att bli en av världens största hamnar. Vykortet är postat i Leopoldville, Congo Belge, de 5 mars 1911. Kortet har sålts i Kongo!
En viktig orsak till blockaden var just Las Palmas hamn. Genom ett investeringsbeslut 1881, pådrivet av Fernando León y Castillo, kom Las Palmas att bli Kanarieöarnas viktigaste hamn och därmed också av stort militärt intresse under båda världskrigen.

Det innebar en dödsstöt för jordbruksnäringen på öarna.

Efter kriget 1945 började så sakta en ny näringssektor se dagen ljus. De första turisterna kom till öarna med flyg under sent 1950- eller tidigt 1960-tal. Därmed kom en process igång, där folk från landsbygden anställdes till infrastrukturbyggena för den nya turistindustrin.

Landsbygden började tömmas på folk. Samtidigt kom ekonomin att dela ön i två delar- en rikare del, som var sysselsatt inom turistindustrin eller den del som byggde för turismen, och den fattiga lantarbetarbefolkningen. Vinindustrin var i allra högsta grad rudimentär, småskalig och ålderdomlig. Vinet tillverkades som för flera hundra år sedan, vilket oftast innebar trampning. I undantagsfall fanns det någon vinbonde som kan pressa sina druvor.
Besök en Kanarisk Vinbodega
Följ med på en organiserad vingårdssafari tillsammans med Arne Baldu, artikel författaren. Exkursion i vinfälten och vinprovning med kanariska kulinariska Specialiteter. Läs mer om kanariska viner på bloggen: kanariskavingårdar.wordpress.com


*) Vidueño avser sannolikt ett antal olika druvsorter, vilka har det gemensamt att de ger hög avkastning, har hög sockerhalt och tål värme och torka samt skördas senare än andra sorter. Kan vara Airen, Malvar, Palomino Fino.

**) Amerikanska Frihetskriget 1775 – 1783

***) De kanariska druvorna är endemiska,
vilket betyder de finns uteslutande på de kanariska öarna och ingen annan stans i världen.

****) Parkers klassningssystem
är ett verktyg för att bedöma viner. Skalan löper från 0 -100. Ett vin med 90 -95 poäng bedöms som ett enastående vin med god karaktär och stil. Det är bara ett ytterligt litet fåtal viner som klassas mellan 96 och 100.
1980-talet innebar nya tider och vinindustrins renässans.
Så plötsligt har tiden kommit, när vinbönder och de kanariska myndigheterna gjorde gemensam sak och restaurerade vinindustrin.

En viktig medspelare kom att bli Universidad de La Laguna, ULL (Tenerife). Det innebar nyinvesteringar i vingårdarna, stora och djupgående forskningsprojekt på de unika druvorna (endemiska***) samt inrättandet av vinreglementena Denominación de Origen, DO. På de åren, från 80-talet till nu, mindre än 40 år, har de kanariska vinerna gått från den ena framgången till den andra.

På bara Gran Canaria har vi redan viner med utmärkelser och klassningar på 90+ Parker****, alltså absoluta toppviner. Självmedvetande har ökat och i dag kan vi i många av varuhusen på ön hitta hyllor för specialexposition av bara kanariska viner.