Uno Sand
er pensjonert botaniker og tidligere biololigilærer. Han har også virket som rektor både i Strängnäs og Nyköping i Sverige. Nå tilbringer han flere måneder om året på Gran Canaria. Han holder foredrag og blomster-vandringer, samt er fast skribent i Dag & Natt.

Se også:
www.unosand.blogg.se
Uno Sand
Banan
uppträder i en mängd olika hybrider inom släktet Musa. Världens största ört (10 meter) känns lätt igen på sina jättelika bladskivor, som ofta blir söndertrasade av vinden. Efter en 9 månaders växtperiod vissnar hela växten ner, men då är redan ett skott på sidan om en god bit på väg i sin utveckling.

Stammen bär en enda blomställning med honblommor, med en vackert röd, strutformad hanblomma i spetsen. Det bildas upp till 250 bärfrukter, bananer med tillbakabildade, odugliga frön; de svarta punkterna inuti.

Den vilda bananen härstammar från Indonesien, där den odlats sedan 5000 f.kr. Den anses ha förts till Kanarieöarna tidigast på 1500-talet. Här odlas och försäljs nu bl.a. en liten o söt hybridbanan. Panama och staterna däromkring har störst odling. Produktionen vad gäller frukt är störst i världen näst vindruvor.

Bananer är mycket rika på stärkelse som vid mognaden övergår till socker. De innehåller även många nyttiga mineral, som kalium, magnesium o fosfor men även vitamin B6, välgörande för nerver o hud.

Tyvärr är Musa-arter mottagliga för angrepp av skadedjur o svamp och måste därför i odling besprutas kraftigt.

Linné gav bananen namn efter Antonius Musa, en läkekunnig slav i kejsare Augustus hov.
Papaya
Carica papaya är liksom banan en trädliknande tropisk ört (ej vedstam). I toppen av den höga stammen sitter en rosett med långskaftade handflikiga blad. Blommorna hänger i klasar under bladkronan. Han- och honblommor finns på olika plantor, som kan bli några år gamla. De päronformade frukterna är gröngula eller orange och inuti finns ofta fullt med svarta frön. Fruktköttet är rosafärgat och har en välsmakande, smörliknande konsistens.

Papayan från tropiska Amerika; en urgammal kulturväxt, är inte känd i vilt tillstånd. Papayan innehåller ett enzym, som spjälkar protein och är därför välgörande för matsmältningen och används även för att möra kött. Frukten är rik på järn och kalium samt viaminerna A, C och E – alltså en verklig hälsobomb.

Tyvärr är papayan svår att lagra och frakta och blir därför mest lämpad för lokal konsumtion.
Mango
Mangifera indica blir ett jätteträd med långsträckta, styva blad och blomställningar, som innehåller många små gröngula doftande blommor.

Endast ett fåtal av dessa utvecklas till välsmakande stora frukter ”Kungen bland frukter”, skiftande i grönt, gult o rött. Mangon är ett heligt träd för buddister och hinduer. Trädet har odlats i Indien sedan 2000 f.Kr. men inte förts till övriga tropiska världen förrän på 600-talet. Det förökas endast genom ympning. Frösådd ger osmakliga frukter.

Det fibriga fruktköttet innehåller en kaskad av hälsobringande ämnen, liksom hos papayan.