Uno Sand
er pensjonert botaniker og tidligere biololigilærer. Han har også virket som rektor både i Strängnäs og Nyköping i Sverige. Nå tilbringer han flere måneder om året på Gran Canaria. Han holder foredrag og blomster-vandringer, samt er fast skribent i Dag & Natt.

Se også:
www.unosand.blogg.se
Uno Sand
- två viktiga tallar
Pinus pinea
Pinus pinea pinje eller paraplytall har till skillnad från kanarietallen nålliknande, korta barr, som sitter två i varje fäste, har grov, knotig stam som gärna vill grena sig nertill. Den trivs bra i sandjord och är tålig mot torka och starka vindar men växer inte så gärna nära intill havet.

Pinjen är välkänd i Medelhavsområdet sedan 6000 år och har haft och har fortfarande stor betydelse för handeln här. Det finns stora pinjeodlingar bl.a. i Italien och Spanien.

Kottarna, som är jättestora; upp mot 15 cm, kan bära 50-100 frön; de välsmakande och dyra pinjenötterna.
Dessa innehåller över 50 % fett och har ett kraftigt skal, som öppnar sig vid mognad. Pinjebarkens kåda lämnar harts till fiolstråkar och pinjen lär även ha en mångsidig medicinsk användning.Dessa innehåller över 50 % fett och har ett kraftigt skal, som öppnar sig vid mognad. Pinjebarkens kåda lämnar harts till fiolstråkar och pinjen lär även ha en mångsidig medicinsk användning.
Pinus canariensis
Pinus canariensis, kanarietall är endemisk på öarna men har planterats på många andra ställen i världen på grund av sina goda egenskaper. Det är ett vackert träd med rak stam och konisk krona. Den liksom pinjen blommar om våren med åtskilda han och honblommor och kottarna tar tre år på sig att mogna. Trädet trivs bäst på öarnas nordvästra sidor och ganska högt upp – 800 till 2000 m.

När molnen och dimman passerar genom kronorna kondenseras vattnet på de 30 cm långa hängande och kantiga barren, som sitter tre i varje fäste till skillnad från andra tallar som bara har två. Vattnet rinner av barren ner i marken.
Nu har man förstått betydelsen av kanarietallen för öarnas sötvattensförsörjning och arten är fredad från avverkning, som tidigare tyvärr skett i alltför stor omfattning. I stället utökar man nu skogarna genom plantering. På grund av det fina virket och trädets tålighet mot både torka och brand planteras kanarietallar på många andra ställen i världen.

I Kalifornien t.ex. har man uppmätt en jättetall med 2 meters stamdiameter.

Kanarietallen beskrevs första gången av den norske botanikprofessorn Christen Smith, som 1815 forskade i Kanarieöarnas flora.