Den nuvarande grevesonen Fernando del Castillo visar de första bilderna från Maspalomas.
I Juan Grande, sex km norr om Maspalomas, har grevefamiljen Vega Grande sedan 1700-talet haft sin herrgård och privata kyrka. En låst vägbom hindrade förr obehöriga att fortsätta från herrgården ner till öknen i Maspalomas, som då nästan var öde, men som grevefamiljen ägde.

Kustremsan längs Gran Canarias södra udde var skyltad tillträde förbjudet ända fram till mitten av 1900-talet, när familjen rullade ut röda mattan för turister i Maspalomas

Numera bor familjen i den fina gamla delen av Las Palmas, och man har byggt om och öppnat herrgården och kyrkan för besökare. Först skapade man en miljö för bröllop och konferenser. Kyrkan rustades upp och festsalar byggdes för 200 till 300 gäster. Trädgården omvandlades till en stor olivlund och en vacker park där gästerna kan promenera. I parken kan bröllopsparen också låta fotografera sig! Nu har herrgårdens boningsdel bytt skepnad. Under de senaste två åren har familjen i det gamla boningshuset på herrgården skapat ett tiotal museisalar som berättar om Gran Canarias hela historia.


-Men ursprungligen ville jag bara trygga att familjens historia inte skulle glömmas bort, berättar grevesonen Fernando del Castillo.

-Jag och min pappa, den nuvarande 9e greven, inspirerade två professorer på Las Palmas Universitet att skriva en bok om familjen historia. Så började det.

De lyckliga öarna
Men det blev inte riktigt så som Fernando tänkt sig.

När en svensk grupp våren 2017 besökte det nya museet fick man i första salen uppleva ett avstamp som börjar redan med de gamla grekernas kunskap och sägner om de lyckliga öarna.

Sedan följde salar med spännande berättelser om hur urinvånarna på Gran Canaria för 3000 år sedan bodde och levde i en stenålderskultur - utan några metaller och utan skrivspråk. Ändå hade man en högtstående kultur. Man gjorde vackra klänningar och väskor i garvat skinn och man mumifierade sina döda. Att mumifiera en död människa är så avancerat att dagens vetenskapsmän fortfarande inte har lyckats lista ut hur urinvånarna gjorde.

På 1400-talet ville stater och furstendömen i Europa skaffa sig kolonier i Afrika. På Gran Canaria levde då ca 40 000 urinvånare i två kungadömen. Ett runt Galdar och ett runt Telde. Gran Canaria utsattes gång på gång för erövringsförsök, men urinvånarna lyckades under nästan hundra år försvara sin ö.

Men till slut erövrade det katolska kungaparet, Ferdinand och Isabel ön och 1487 införlivade de Gran Canaria i sitt spanska rike. Kungaparet bekostade Cristopher Columbus resor till Sydamerika och de koloniserade så småningom halva Sydamerika. I en av museets salar kan man se Columbus hytt och följa hans fyra resor via Las Palmas till Sydamerika.
Tekst & Foto:
Birgitta Frejhagen


Birgitta är intresserad av svenskarnas historia på Gran Canaria. Hon har skrivit boken Pionjärerna, och leder varje vecka under vintersäsongen en Historisk Stadsvandring i San Agustín.

Svenska besökare på museet.

Göran Svensson gör en sammanställning av gruppens omdömen. Det blev full pott!
Ungdomarna lockas av piratangreppen på ön.
Livet på ön fortsatte inte i lugn och ro efter erövringen. Tvärtom. Pirater angrep gång på gång ön under de följande århundraden. En av de största attackerna gjordes av holländaren Pieter van dar Does och detta skildras livfullt i muséet. Vid midsommar 1599 seglade van dar Does med 74 fartyg och 9000 man in på redden utanför Las Palmas. Deras mål var att besegra och erövra ön. En av salarna skildrar museet kanariernas kamp för sin stad. 74 fartyg är nästan ofattbart många! Men öborna lyckades återigen hålla fienden stången. Efter en dryg veckas strider drog sig piraterna tillbaka till sina fartyg. Men vid uttåget från Las Palmas brände de staden!

-Barn och ungdomar lockas på ett särskilt sätt av berättelserna om urinvånarna, om spanjorernas erövring av ön på 1400-talet och om piraternas förfärliga attacker på ön, säger Oscar Narañja, som är direktör för grevens herrgård, Finca Condal.

-Men vi ska försöka göra ännu mer för vår yngre publik. Vi har prövat att låta två skådespelare, klädda i olika kostymer, ”leka sig” igenom muséet med en ung provpublik! Det kan bli något spännande, säger Oscar och ler hemlighetsfullt!

Från råvaror och plantager till nutid
Vad hämtade Gran Canaria från Sydamerika och vad hade Christoffer Columbus med sig från Europa?

En spännande och delvis oväntad skildring av detta finns i en av muséets salar. Även öns omfattande export av vin till Shakespeares England skildras, bland annat med citat från Shakespeares pjäs Henrik den IV.

Utvinningen av havets vita guld, saltet, och dess värde för öborna, liksom tomat- och bananplantagernas betydelse både för ön och för Europa finns också med.

-Det finns en hel del små fascinerande detaljer i muséet, säger Göran Svensson som är en i den svenska besöksgruppen.

-Jag fick till exempel en förklaring till att ett av Londons främsta finansdistrikt heter Canary Wharf, som betyder Kanariehamnen.

-Tomaterna från Gran Canaria togs med båt till London, lastades av i Canary Wharf och därifrån såldes de ut över Europa, berättar Göran och nickar belåtet med huvudet.

Tomatindustrin ersattes av 3 000 000 turister
Bakgrunden till det som hände på Gran Canaria i slutet av 1950-talet finns i omvärlden. PÅ andra sidan av Spaniens norra gräns bubblade det av efterkrigsaktiviteter. Lönerna steg för européerna utanför diktaturerna i Spanien och Portugal. Franco blev orolig, han kunde inte tillåta att skillnaden i levnadsstandard ökade mellan spanjorerna och dem på andra sidan gränsen. Han måste börja utveckla landet. Bygga motorvägar och starta industrier. Men för det krävdes olja och för att köpa olja behövdes internationell valuta, dollar.

Franco bestämde sig för att turistindustri skulle kunna få in internationell valuta i landet. Han stiftade en lag den 27 juli 1959 som välkomnade internationellt kapital att investera i Spanien. Han utsåg en turistminister, och turistinvesteringarna kom sakta igång.

Arkitekttävling över fem kontinenter
I Maspalomas fanns ännu inga boningar, men stranden skulle kunna vara ett lämpligt område för internationella investeringar i enlighet med Francos nya lag. Grevefamiljen Vega Grande kände pressen och den dåvarande greven gav 1959 sin äldste son i uppdrag att ta fram ett förslag på hur man skulle kunna utveckla ett turistområde på deras kustremsa på Gran Canarias sydspets. Den dåvarande grevesonen är i dag greve och är drygt 85 år. Han heter Alejandro de Castillo y Bravo de Laguna. Han var ordförande för Gran Canarias Operavänner i 30 år och har varit mecenat för många av öns konstnärer, men han är också själv utövande konstnär. Tavlor som han har målat finns på museet i bilhallen, som utöver tavlorna också rymmer tre av familjens lyxbilar från 1930 – 1960-talet!

Hur som. För att uppfylla sin fars önskan lät den då unge grevesonen Alejandro genomföra en världsomspännande arkitekttävlan. Arkitekteliten i värdens alla fem kontinenterna fick tävla om att skapa ett turistparadis på grevefamiljens mark.

En fransk arkitektgrupp, Setap, vann tävlingen. Deras vinnande förslag finns i en av museets salar. Setap hade ritat ett 17 km långt vackert och dyrt förslag där vägnät och bebyggelse följer kusten i mjuka svängar. Huvuddragen i deras förslag utgör fortfarande Maspalomas stadsplan. Men det finns en väsentlig skillnad. Förslaget innehåller ca 12 000 bäddar, vilket är något helt annat än dagens 100 000 bäddar!
Svenskar trodde på grevefamiljens visioner
Men trots den vackra och exklusiva stadsplanen kom ingen, som ville köpa mark och börja bygga. Så efter något år byggde grevefamiljen två femstjärniga turistanläggningarna. De ville konkret visa hur stranden skulle kunna förvandlas.

I San Agustín byggde grevefamiljen turistanläggningen Los Caracoles, med sin utsökt vackra restaurang La Rotonda, och på Gran Canarias södra udde, vid fyren, bygge de hotell Oasis. Båda anläggningarna ritades av arkitekt Manuel de la Peña och båda blev ikoner för området
.

-Det är en upplevelse att titta på de stora fotona, och inse hur totalt ödsligt det var runt dessa första anläggningar i Maspalomas, säger Agneta Winther på göteborgska. Agneta ingår i besöksgruppen från Sverige och bor både i Göteborg och Stockholm.

De första internationella investerarna var svenskar. En grupp byggmästare med en försäkringsdirektör från Fylgia i spetsen var allra först. De byggde Nueva Suecia.

Agneta Winther är trött, men lyssnar koncentrerat
Därefter kom Svenska Arbetsgivareföreninen, SAF och byggde Roca Rocas och sedan Vingresor som byggde Monte Rojo. Både Nueva Suecia och Roca Rojas ligger i San Agustín. Det gör även det tredje området Monte Rojo, där filmen Sällskapsresans skådespelare och filmare bodde, när en av svenskarnas mest älskade filmer spelades in!

-Jag tycker att det är lite trist att det känns som att svenskarna står lite som statister på fotona på väggarna i museisalarna om turismens utveckling på ön, säger Agneta Winther. -Svenskarna finns där. Men jag tycker inte att man berättar vilka de var, och deras betydelse i kraft av att de var de första som trodde på grevesonens visioner.

Svenska Cellulosa AB:s koncernchef Eje Mossberg finns på foto, men utan namn och berättelse. Det kunde ha varit intressant att veta att Eje hade en avgörande roll för att SAFs styrelse beslutade bygga Svenska RE och för att Rocas Rojas 400 bungalows byggdes. Jag hittade också ett kort på den då unga svenska schlagerstjärnan Lill-Babs, men utan någon kommentar om vem hon var, eller om att hon var med 1957 på det första svenska charterplanet till Las Palmas. Vi kanske är känsliga som svenskar, men det här är faktiskt en väsentlig bit i vår egen nutidshistoria, säger Agneta Winther och ler nästan lite generat.

Vinavsmakning och parkpromenad
Efter själva museibesöket får gruppen en vinavsmakning på herrgårdens eget vin. Det är en röd Cabernet Sauvignon från år 2006, som odlats bara ett par kilometer från muséet.

-Vinet är jag nöjd med. Vi köpte ett par flaskor med oss hem till San Agustín, säger Agneta!

Med vinglas i handen avslutar gruppen besöket på museet med att strosa i parken.

I parken håller man under våren 2017 på att sätta ut skyltar vid alla växter. På skylten står växtens namn på spanska och latin. Där finns också en elektronisk etikett, som länkar till den Botaniska Trädgården i Las Palmas, där man kan hitta information om växtens ursprung och mycket annat.

Museet får goda omdömen
Grevefamiljens historia är viktig i museet, men den har vävts in i och blivit en del av Gran Canarias historia. Oftast har man en lågmäld ton och använder mycket bildmaterial.

-Vår grupp var överens om att berättelserna i museet presenteras ambitiöst och professionellt, och att museet gjort historien lättillgänglig. Dessutom får man en behaglig promenad genom det vackra gamla huset, säger Göran Svensson som deltog i den svenska museibesöket.

-Vi i gruppen gav faktiskt museet högsta betyg, 6 på en 6-gradig skala, konstaterar Göran och skrattar.

Museet har utvecklats till något mycket större än att berätta familjens historia, vilket var den nuvarande grevesonen Fernando del Castillos ursprungliga idé.

-Jag är verkligen inte ledsen för att museet inte stannade vid släktforskning!

Ska jag vara ärlig så har jag ännu inte berättat familjens historia för min äldsta son, Alejandro. Han är bara sju år och jag vill att han ska få leva ett vanligt liv i familjen och i skolan. Baserat på humanitet och respekt för andra, snarare än som en adelsman med fokus på arv och ättlingar, säger Fernando bestämt

-Jag har gått här på museet med min son och det var en upplevelse.

Piraterna var till exempel en sak som min son fastnade för och tyckte vad spännande. Och så enkelt och direkt jag vill jag att alla barn, och även mitt barn, ska få uppleva museet.

-Tids nog blir han säkert intresserad av utvecklingen av öns odlingar av socker, vin, tomater, medverkan i NASAS arbete för Armstrongs landning på månen, stora dammbyggen, avsaltningsanläggningar mm fram till dagens stora turistindustri. Och om familjens del i hur dessa näringar utvecklades. Och då kommer han hitta information här om allt detta.

-Jag är nog faktiskt mycket stolt över det här museet, utropar Fernando som avslutning!

Finca Condal Juan Grande