Ulrika Törnros har bott 20 år på Gran Canaria. På dessa år har hon fått stjärnglans i den spanska miljön på ön. Hon har undervisat i den kommunala musikskolan, varit musiklektor vid Las Palmas musikhögskola och på universitetet. Och haft otaliga konserter i katedralen Santa Ana, Engelska kyrkan och många andra kyrkor och konsertlokaler på ön.
Ulrika Törnros Gran Canaria

Tekst & Foto Birgitta Frejhagen

gittan@frejhagen.se


Ulrika är lätt att tycka om och har en underbar sångstämma. Detta är säkert två viktiga förutsättningar, men det räcker inte. Ulrika är uppvuxen på en lantgård utanför Sala, ett par timmars bilresa från Stockholm.

-Där fick jag en härlig barndom, men jag fick också lära mig att ta i och arbeta, berättar Ulrika.

När jag var 13 år fick jag börja spela på orgeln i kyrkan nere i byn. Det var fantastiskt! Jag visste att det här vill jag göra.


Ulrika flyttade till Stockholm, utbildade sig till kantor och tog sedan sin examen på Musikhögskolan. Hon inriktade sig mot att undervisa i musik och att arbeta som kördirigent.

Det har gett mig en oerhörd glädje genom åren. Jag blev kantor i Sofia kyrka och dirigent för kyrkans körer. Det började som ett 3 månaders vikariat, för en dirigent som var barnledig, men sedan fick jag fast anställning! Det var stort.

Hur kom Ulrika in i den spanska kulturvärlden?
Men Ulrika kände suget efter att åka utomlands. Hennes dröm redan som liten var att bli missionär i Brasilien! En dag hade Svenska Kyrkan i Utland en konsert i Sofia kyrka och då insåg Ulrika att detta var hennes chans att komma ut i världen.

Jag pratade med dem och fick ett erbjudande om att bli kantor i Las Palmas. Först tyckte jag inte att det lät tillräckligt spännande! Men en vän sa att Stockholm ändras inte mycket på tre år, men du kommer att ändras om du åker iväg!

1996 kom Ulrika till Gran Canaria och började som kantor i Svenska Kyrkan, som då låg i Las Palmas. Det var främst pensionärer i kyrkan och i kyrkokören, men hon hade också en stor barnkör. Ändå kändes det inte tillräckligt. Hon ville ha nya utmaningar. Hon var ung och beredd att jobba hårt. Hon började arbeta som lärare i den kommunala musikskolan. Hon fick börja med tre timmar på fredag eftermiddag, men ganska snart arbetade hon nästan full tid i musikskolan.

Där förstod jag att jag måste lära mig spanska, berättar Ulrika. Många av barnen behövde lära sig en korrekt spanska och det var min skyldighet att hjälpa dem! Jag började med vanliga spanskkurser, men sedan fortsatte jag på universitetet. Jag ville kunna spanska på riktigt och det har jag aldrig ångrat!

Drömprinsen och drömjobbet i Las Palmas

Samtidigt träffade hon Gustavo Luzardo Rodriquez! Nu har vi varit gifta i 16 år. Och han är fortfarande min drömprins!

Efter tre år, hörde Sofia församling av sig. Ulrika måste komma hem om hon ville ha jobbet kvar. Men mötet med Gustavo och ett nytt spännande jobb som lärare på Las Palmas Musikhögskola, Konservatoriet, innebar att Ulrika tackade nej och att hon inte flyttade tillbaka till Sverige.

hon blev allt mer etablerad i det spanska musiklivet. Många duktiga spanska musiker blev hennes vänner och hennes nätverk växte.

Galor, event och vardagsknog!
Ulrikas specialitet är att se halsen som ett instrument för att skapa opera eller pop, skapa musik helt enkelt. Hon arbetar mest med klassisk musik och då kan sångaren vilja bli bättre på höga toner, att hitta vibratot eller rätt balans i rösten.

I mitt arbete står jag framför en enskild sångare eller en hel kör, berättar Ulrika. Jag ser och hör vad som händer och jag vet att jag kan få varje enskild person att utvecklas och bli bättre. Gäller det en kör blir helheten också bättre. Det är underbart! Det triggar mig!

Jag arbetar inte enbart med klassisk musik, utan har också popartister. Till exempel popgruppen Efecto Pasillo som nu ligger på 40 i-topp-listan i Spanien. De är från Gran Canaria och sångaren i gruppen är en av mina elever sedan ett par år.


Ulrika och några andra har utvecklat ett sätt att individualisera träningen. Ofta bygger musik- och sångundervisning på att man härmar. Eleven får lyssna på något särskilt när en sångare sjunger. Och efteråt säger lärare att det där var bra, nu ska du försöka härma det du hörde.

Jag har hittat ett sätt att vara mer konkret. Jag låter mina elever lära sig förstå, känna och träna sitt instrument. Halsen. Hur låter jag om struphuvudet är rakt eller om det står snett? Hur vill jag låta? De jag tränar får verkligen reflektera på sitt sätt att sjunga. Jag lär dem till och med att sitta tysta och träna halsens olika muskler!

Eleverna får träna utifrån hur han eller hon vill att rösten ska låta. Vi känner direkt igen våra vänners röster och vi vet att varje person har en unik röst när de talar. Likadant är det med våra sångröster. De är alla unika. Därför anser jag att det är fel att använda tid i sångutbildning på att härma. Som artist ska du träna så att du blir bättre på ditt sätt att sjunga!
Ulrika har forskat och skrivit en licentiatavhandling på Las Palmas Universitet. Avhandlingen heter Konsten att undervisa. Men samtidigt säger hon att hon inte vill specialisera sig helt.

Jag trivdes med forskningen, men jag anser att jag är bäst när jag får undervisa och hjälpa människor att hitta nya verktyg för hur de ska använda sina röster. Och framför allt vill jag arbeta med olika saker!

Ulrika arbetar gärna med stora galor. De är viktiga för henne och gör henne känd. Hon nämner en fullsatt Luciakväll i den pampiga katedralen Ana i Las Palmas. Det var allvar och fest. Efter konserten följde hela publiken med ut efter luciatåget. På torget framför katedralen fick de se ljuständningen på stadens kommunalhus, hela fasaden lystes upp! Det var en riktig storstilad föreställning.

Musik, Många stora och små vitklädda lucior med ljus i håret, uppklädd publik i päls och höga stövlar! Glädje och allvar. Stor show och små fina detaljer i en underbar miljö!
Ulrika lyfter fram ett annat galaexempel med ett helt annat innehåll. För ett par månader sedan sände en av de största spanska radiokanalerna, Cadena Ser, en spanskpopgala från Las Palmas fotbollsstadium. Hela stadion var fullsatt av en entusiastisk publik! I den miljön fick Ulrika inleda galan med att ackompanjera ett nytt ungt stjänskott, Salma Diaz.
Det är stort att få arrangera en gala. Men för mig är det lika stort att få ordna en seminariehelg med spanska halsläkare på Universitetet och låta dem fördjupa sig i mitt sätt att träna en sångares hals! säger Ulrika och berättar om hur mycket utbyte och många goda skratt man hade fått när de olika experterna skulle utbyta erfarenheter!

Men Ulrikas liv består inte bara av galor och seminarier. Det största delen av hennes arbete är konkret och kontinuerligt arbete med musikundervisning på Las Palmas musikkonservatoriet och hemma i lägenheten vid hennes käraste klenod, en stor vit flygel!

Internationellt betyg i musik
Ulrika är den enda på Gran Canaria som kan låta sina elever ta en internationell examen i musik, Det är ungefär som Cambridge Certifikat för engelska, men i det här fallet är det enskilda sångare eller körer som examineras.

En gång per år ordnar jag examinationen, ofta i Engelska kyrkan i Las Palmas, som har en fantastisk akustik. Varje person eller kör får 15 minuter framför en examinator, som rest ner från London. Det blir en lång och intensiv dag.

Senast tackade examinatorn mig på kvällen ”för den fantastiska musikupplevelse som jag och mina elever bjudit honom på”. Det kändes som att jag också blivit examinerad och godkänd. Den kvällen gick jag hem nöjd!

På frågan om vad som fått henne att bli en så stor och mångfasetterad stjärna i Gran Canarias kulturliv slänger hon först bara huvudet tillbaka och skattar. Men sedan försöker hon svara.

Jag är beredd att jobba hårt i alla lägen och med alla detaljer. Ska jag ha en konsert så bryr jag mig om blommorna, att det är städat, att det finns stolar för handikappade osv. Och bry sig betyder ofta att jag måste arbeta och fixa alla dessa detaljer! Sedan tror jag språket är oerhört viktigt. Jag hade nog inte kommit dit jag är nu, om jag inte verkligen hade behärskat spanskan.

Kanske finns en bit av svaret också i att jag är så fascinerad av att se människor utvecklas och växa. Jag älskar att undervisa!

Men Ulrika har också tvingats avstå för att få göra det hon vill.

Jag tänker ibland på att vi inte har några barn. Vid ett tillfälle fick vi faktiskt kanske en möjlighet att adoptera ett barn, men vi avstod. Det var nog rätt att göra det. Våra liv är så intensiva att det skulle varit svårt att kunna ge allt det man behöver ge en liten människa som växer upp i ens hem. Det var nog rätt, säger Ulrika igen, kanske för att övertyga sig själv.