”Kom till mig så skall guden Amor passa upp oss”
Så säger myrtenblomman på Österlandets blomsterspråk. |
|
Blomsamlingarna sitter utefter en stel axel och tillsammans liknar de en rensborste för flaskor. Tidigare kallades blomman för lampborste, men det var på den gamla goda tiden, när man lyste sig med fotogen- eller oljelampor och det sotade glasröret behövde regelbunden rengöring.
Några kronblad syns inte till utan färgprakten svarar ett stort obestämt antal nektarrika ståndare för (Callistemon=vackra ståndare). Ståndarna har många färgvariationer; gul, vit o röd samt nyanser mellan dessa. Även storleken på blomsamlingarna varierar (passande alla sorters flaskor) liksom storleken på själva växten från arter lämpliga som krukväxter till 10-metersträd i parker. Givetvis växer de fortfarande vilt i sitt hemland. Bladen är oflikade, oftast styva, ständigt gröna.
Callistemonarterna skyr kalk, vilket gör att de inte är så allmänt förekommande eftersom de flesta växter föredrar kalk för att trivas. Detta gör att man troligen undviker dem i parker eftersom de kräver särskild vård liksom att krukväxten Callistemon rigidus (den vanligaste) tynar bort med vanlig jord eller vattenledningsvatten. Jag har gjort två försök och konstaterat att den är mycket kinkig. Däremot älskar den ljus och värme och en del arter tolererar tidvis torka och torr luft. Vilket inte hindrar att Du i Australien kan finna vissa arter växande mitt i strida forsar eller på översvämmade flodbankar. En bra regel
för att få alla växter att må bra hemma är att ta reda på i vilket klimat, jordmån och temperatur den befinner sig i sitt vilda tillstånd. Sloklampborsten (Callistemon viminalis) har jag sett på Kreta men den finns även här och var på våra öar, bl.a. finns ett ståtligt träd i Tafira Alta; Las Palmas botaniska trädgård. Den märks verkligen med sina långa hängande vidjor (viminalis), översållade med scharlakansröda lysande flaskborstar. |