Islas Helicopters Gran Canaria

 


 


Uno Sand
Uno Sand er pensjonert botaniker og tidligere bio-loligilærer. Han har også virket som rektor både i Strängnäs og Nyköping i Sverige. Nå tilbringer han flere måneder om året på Gran Canaria. Han holder foredrag og blomster-vandringer, samt er fast skribent i Dag&Natt. Se også: www.unosand.blogg.se

 

Canarina Canariensis

 
 

-provinsblomman

 

En lämplig växt att presentera så här på det nya året är väl kanarieklockan, öarnas endemiska provinsblomma.  Den hör till familjen Campanulaceae, alltså är den släkt med våra blåklockor men skiljer sig markant från dessa till både färg och form.

Den är inte upprättstående utan uppträder med flera meter långa, slingrande marktäckande rankor. Stjälkarna är knallröda och växer ut från ett dahlialiknande rotknippe.  Bladen är mörkgröna pilformade sittande parvis på skaft och blommorna är praktfullt vackra 6-8 cm långa, röd-orange med grunda flikar som är fler än blåklockans. Insidan av klockan är gul-röd med mörka dekorativa ränder. Frukten är också vacker. Ett köttigt gult bär, som är ätligt; sött o gott.

Högt uppe i de kanariska lagerskogarna, där molnen då och då ger tillräcklig fuktighet, temperaturen aldrig överstiger 20 grader och det aldrig blir frost. Där – i snår och bergskrevor växer kanarieklockan ”som ogräs.”

Nu är det så att man har planterat ner den i Las Palmas botaniska trädgård och


 

  där trivs kanarieklockan ganska bra för denna fantastiska skapelse ligger en bitupp bland bergen tillräckligt svalt och fuktigt för kanarieklockans livsbetingelser.

Canarina går tydligen också bra att få att växa och blomma i nordligare växthus bara man ser till att lämpliga förhållanden finns. Det är många fröfirmor på internet som står till tjänst men av vittnesmål att döma tar det några år innan rotknippet vuxit till sig så pass att det orkar frambringa de vackra blommorna.


Eric Ragnar Sventenius

Förra året blev en svensk postumt förklarad som hedersmedborgare i Las Palmas. Vem och varför?  Jo, det var smålänningen Eric Ragnar Sventenius  som 1952 lade grunden till Jardin Canario Viera y Clavijo, tillägnad en berömd kanarisk naturforskare från 1700-talet, som var först med att beskriva kanarieöarnas växt- och djurliv.  Trädgården anlades i ravinen Barranco de Guiniguada ca 7 km sydväst om Las Palmas intill den lilla byn Tafira Alta.

Erik föddes i Skirö socken utanför Vetlanda och hans föräldrar var Signe och Alfred Svensson, sågverksarbetare och i det enkla hemmet fanns ytterligare tre barn.  Erik Svensson gick sex år i folkskola med ovanligt höga betyg. I den 12 veckors fortsättningsskola som följde var det mycket trädgårdsskötsel på schemat, något som Erik tände för. Han var emellertid för ung för att vinna inträde vid någon trädgårdsskola, varför han jobbade som dräng och praktikant vid olika handelsträdgårdar i mellansverige.

Endast 20 år gammal flyttade han till tyska Erfurt , mest för att slippa mönstra för han var pacifist.  Han levde en tid även i Schweiz innan han 1934  kom till Spanien, där han blev chef för Marimurtra botaniska trädgård i närheten av Barcelona.  1940 fick han inträde i det närbelägna klostret Montserrat. Här övervintrade han krigens oroligheter i tre år under tiden som han studerade latin och spanska.  Fortfarande består mycket av Eriks arbeten i klostret för bibliotek, herbarium och trädgård. Här konverterade han till katolicismen och fick1942 Kungliga Majestäts tillstånd att latinisera sitt namn.


Till Kanarieöarna
1943 blev Eric medarbetare vid Madrids institut för agronomistudier med placering vid botaniska trädgården i Puerto de la Cruz på Teneriffa. Här bodde han ända till 1970, då han flyttade till Gran Canaria. Han kom att resa mycket mellan öarna eftersom han från 1952 ägnade mesta intresset för den nyanlagda Las Palmas-trädgården, som öppnades för allmänheten 1959.

Eric Sventenius var ogift och barnlös, men hade ett långt förhållande med jämnåriga tyskan Lotti Carcher. De hade byggt ett hus tvärs över gatan och stod i begrepp att gifta sig, då han påkördes av en bil utanför hemmet och avled 23 juni 1973.

Där kanarieklockans sirliga slingor bekläder murarna vid Näckrostorget sitter Eric som staty på en stenbänk sedan 50-årsminnet 2002. Han sitter med ett skissblock i knäet och tecknar. Han var sin egen illustratör av de botaniska uppsatser han författade. 100 nya kanariska arter har han beskrivit och inte mindre än 10 växter har av olika författare uppkallats efter honom.

Källor: Ulf Swensson  Föredrag och artikel i Svensk Botanisk Tidskrift 5. 2007
     
.....MER ARTIKLER.....
 

Cardenas Mäklare gran Canaria

Skandinaviska Klubben Las Palmas

Restaurang Henrys Puerto Rico

Garbos Show Gran Canaria

 

Artikler | Hjem | Si din mening | Hvem er vi? | Hvor finner du D&N? | Din Annonse hos oss | Publicidad | ©2007 www.dagnatt.com