Lennart Lovén
En skånepåg på Gran Canaria
Tekst & Foto:
Birgitta Frejhagen


Birgitta är intresserad av svenskarnas historia på Gran Canaria. Hon har skrivit boken Pionjärerna, och leder varje vecka under vintersäsongen en
Historisk Stadsvandring i San Agustín.
Lennart Lovén bor sedan 1965 i Telde, strax söder om Las Palmas. Men han är en sann globetrotter. Även som pensionär har han spelat roll på den internationella arenan.

Lennarts mamma dog när Lennart var liten, så han växte upp i Skåne tillsammans med sin pappa och en äldre bror.

- På eftermiddagarna efter skolan gick jag ofta hem till min farmor, men middagen åt jag hemma. Pappa var kock i militärtjänsten, så i mina barndomsminnen ingår god mat och en stark gemenskap, säger Lennart.

Pappan var trädgårdsmästare så Lennart föddes in i blommornas värld, och när han var 14 år fick han möjlighet att arbeta på riktigt hos pappan.

- Efter något år visste jag att jag ville arbeta med blommor resten av livet! Det kändes nästan som att arbeta tillsammans med honom där uppe, säger Lennart och pekar mot himlen och skattar.

Praktik i England
Lennart var en av de sista årgångarna av elever i Sverige, som gick ut folkskola utan en enda lektion i engelska. Lennart och hans pappa bestämde därför att Lennart skulle göra ett praktikår i England för att lära sig engelska och för att bredda sin kunskap om att odla blommor.

Lennart började arbeta på ett företag som odlade krysantemum i England. Krysantemum blommar naturligt i oktober och november, när dagarna börjar blir kortare. Blomman såldes därför nästan uteslutande till Alla Helgons helg. Men runt 1960 hade engelsmännen börjat utveckla en ljusteknik som påverkade blommornas naturliga rytm.

- Det var så enkelt!
När det blev höst började odlarna belysa blomsterfälten med starka lampor, tills de ville att blommorna skulle börja utveckla knoppar! Tekniken innebar att krysantemumodlarna lurade blommorna till att vänta med sin blomning och då kunde odlarna sälja knoppande blommor hela året, säger Lennart och ser ut att återuppleva hur imponerande detta var.

Militärtjänst i Vietnam
Efter praktikåret i England fortsatte Lennart till USA. När som han hade landat på flygplatsen i USA var han tvungen att anmäla sig till militärtjänst, först därefter kunde myndigheterna stämpla hans visum. Men de sa samtidigt att det skulle dröja ca 6 år innan det skulle bli aktuellt med militärtjänst för honom.

Lennart började arbeta hos ett företag som odlade nejlikor. Han trivdes både med arbetet och med sina arbetskamrater.

- Vi kom från många olika länder. Jag arbetade under en italienare, Sam, och han utsåg mig till förman för en grupp arbetare från Puerto Rico. Jag tror det var där jag började tycka om den latinska kulturen, minns Lennart.

När Lennart bara hade arbetat ett drygt år fick han ett brev från den amerikanska inskrivningsmyndigheten. Han skulle inställa sig för militärtjänst i Vietnamn!

- Det blev en sömnlös natt, minns Lennart. Men nästa morgon log ödet mot mig igen! Då trillade det ner ett nytt brev i min brevlåda. Den här gången var det ett arbetserbjudande från min tidigare engelska arbetsgivare. De ville att jag skulle börja arbeta på Gran Canaria i ett trädgårdsföretag som de hade startat där. Jag visste inte var Gran Canaria låg, men för mig var det inget svårt val!

Inskrivningsmyndigheten i USA accepterade Lennarts arbetserbjudande på Gran Canaria som en specialistutbildning. Och han gav sig lycklig iväg till sitt tredje nya land, utan att stämplas som desertör!

Lennarts får spanska statens guldmedalj
Ödet fortsatte att vilja honom väl. Redan dagen efter han hade landat i Las Palmas träffade han sin blivande fru.

Lennarts bästa bilaffär. Han köpte ”ett något begagnat vrålåk” för 50 dollar. När han åkte till Gran Canaria och hade kört bilen ett år, sålde han den för 150 dollar!

En mycket ung Lennart Lovén lastar blommor

Barnbarnet Alberto busar med sin morfar. Till vänster Lennarts dotter Cristina Lovén och hennes sambo Juan Juse Riutort
- Vi började umgås och två år senare gifte vi oss, bosatte oss i Telde och fick två barn. Och hon har inte tröttnat på mig ännu, berättar Lennart belåtet.

Men Lennarts umgänge med kanarier var inte uppskattat av hans engelska arbetsgivare.

- På den tiden var engelskmännen på ön lika moderna som engelsmännen hade varit i Indien på 1800-talet. De bad mig helt enkelt att söka ett annat jobb!

Lennart hade trots sin korta tid på ön hunnit bygga upp ett kontaktnät. Tillsammans med tre kanarier kunde han därför starta en handelsträdgård i Galdar. De kallade företaget Galflor, och det utvecklades till det största företaget i Galdar.

- Vi sålde krysantemum, julstjärnor och nejlikor på export. Vi hade 700 anställda, 200 män och 500 kvinnor. Under mina 38 år som VD låg vi i framkant både vad gäller odling och försäljning, men också ur jämställdhetssynpunkt. När jag utsåg den första kvinnan till förman gick det som en stöt genom hela norra Gran Canaria! Det var utmanande, men helt rätt, säger Lennart stolt.

- Och våra flickor som arbetade med snittblommor stod högt i värde på äktenskapsmarknaden, tillägger Lennart med ett skratt.

Framgångarna med sättet att odla, jämställdhet i trädgårdarna och ökade exportinkomster slutade med att Lennart 1999 fick spanska statens medalj i guld för sina insatser inom jordbrukssektorn. Han fick motta medaljen av jordbruksministern på en stor blomstermässa i Valencia.

Lennart börjar förhandla för sin bransch
Att ha ansvar för det största företaget i Galdar innebar också kontakter. När landets ledare, diktatorn Franco, hade dött i november 1975 blev det möjligt för arbetare respektive för arbetsgivare att organisera sig. Lennart startade då en branschförening för blomsterodlarna på ön. Han var respekterad inom sin bransch och blev ordförande för föreningen.

- När Spanien gick med i EU låg Kanarieöarna under ett par år utanför EU.

- Det blev tuffa år för vår export, berättar Lennart. Vi fick en kvot som var skattefri, men utöver den fick vi betala tull för att exportera våra blommor både till fastlandet och till övriga Europa!

- När Kanarieöarna 1992 äntligen inlemmades fullt ut i EU, så vände det. Då hade jag utsetts till ordförande för blomsterodlarna på alla Kanarieöarna och jag förhandlade fram kompensation för de där tuffa åren. Plötsligt hade vi inga tullavgifter på vår export, och dessutom fick vi utvecklingsbidrag av EU. Minuspengar blev pluspengar!

En bit in på 2000-talet skulle marken som Lennarts handelsträdgårdar låg på omvandlas till bungalowområde. Han tvingades lägga marken i träda, gå i konkurs och säga upp alla anställda, inklusive sig själv.

- Men det har än i dag inte kommit upp några bungalows ur den bördiga marken! Den perioden är nog den enda bittra perioden i mitt liv, säger Lennart. Men jag var optimist även då och visste att det ofta kan komma något gott ut även av påtvingade förändringar.

Lennart bidrar i fredsprocessen
Nedläggningen av Galflor gjorde att Lennart kunde ägna hela sin tid till av vara ambassadör och förhandlare för sin bransch. Han blev ordförande för Union Fleurs i Bryssel, som är den internationella paraplyorganisationen för blomsternäringen över hela världen. Holland, Columbia och Ecuador är idag de tre största blomsterproducenterna i världen.

- Mellan 2008 och 2014 var jag ordförande för Union Fleurs och de åren var fantastiska, säger Lennart med lysande ögon. Jag har flera gånger varit i Columbia, där det sedan decennier pågått en väpnad kamp mellan knarkmaffian och regeringen. Kampen har skördat hundratusentals offer. Nu har fredsprocessen äntligen börjat ha framgång och jag vet vilken betydelse blomsternäringen har haft i detta sargade land.

- Jag förhandlade fram ett handelsavtal mellan EU och blomsterodlarna i Columbia och Ecuador. Avtalet gav odlarna i dessa två länder rätt att sälja sina blommor tullfritt till Europa. Avtalet har medfört att marknaden för snittblommor i Colombia har ökat till 1, 4 miljarder dollar per år, och att det har skapats jobb och möjlighet till självständighet för kvinnor på landsbygden.

2013 reste Lennart till Colombia och deltog i ett jubileum för blomsternäringen i landet. De blev mottagna av Columbias president, Juan Manuel Santos.

- President Santos tackade i sitt tal både mig och sitt lands blomsterodlare. Han konstaterade att fredsprocessen i Colombia hade varit omöjlig utan blomsternäringen. Många av landsbygdsbefolkning hade blivit självförsörjande tack vare jobb i blomsterträdgårdarna. De hade fått möjlighet att bli fria från beroendet av terrorister och knarkhandlare. Han talade också om alla änkor i landet, som kunnat få en självständig försörjning i handelsträdgårdarna och därigenom också möjligheter att överleva utanför knarkmaffians råmärken.

Stolthet och integration
Lennart är med rätta stolt för sina insatser som internationell förhandlare. Han har också uppmuntrat sina barn att våga sig ut på den internationella arenan. Dottern har studerat i USA och tagit en universitetsexamen inom blomsternäringen. Hon är tillbaka på ön sedan fem år och driver en grossiströrelse i Las Palmas som både säljer blommor från Gran Canaria och från Columbia, Ecuador och Kenya. Sonen har just tillträtt ett arbete som tekniker i Saudiarabien.

- Jag är stolt över mina två barn, säger Lennart. Jag vet hur svårt det är med integration. Det som mest har hjälpt mig in i det kanariska samhället är att jag är gift med en kanariska. Det har gett mig språket och möjlighet att förstå mentaliteten på ön.

- Dessutom tycker man nog allmänt på ön, att jag kan nog inte vara så dum trots allt, om en kanariska kan vara gift med mig, säger Lennart med ett stort skratt.

- Men det krävs vilja och mod att själv ta obehaget att ge sig in i ett annat lands kultur. Jag minns hur rädd jag var när jag första gången gick på karnevalen i Agüimes för att lära känna folk och se hur kanarierna roade sig!

- Men det är olika svårt i olika kulturer. Det är enklare i kristna länder där arbete och utveckling är en självklar grund både för katoliker och protestanter. I den islamska kulturen tror jag att bevarande har större betydelse.

- Det är alltid svårt med integration. Men jag tror att idag är integration väsentlig i alla delar av världen.

- Nu är jag 72 år och kan unna mig att se tillbaka. Och trots alla svårigheter och alla missräkningar är jag lycklig för åren som jag fick delta i det internationella arbetet, säger Lennart stilla.