Louise och Ove Hägglund är två av de tusentals svenskar som bor i Sverige på sommaren och resten av året i värmen på Gran Canaria. Vilka är de? Hur ser deras vardag ut? Vilka drömmar och vilken oro bär de på?

Louise och Ove Hägglund är två av de tusentals svenskar som bor i Sverige på sommaren och resten av året i värmen på Gran Canaria. Vilka är de? Hur ser deras vardag ut? Vilka drömmar har de? Louise är söt med vitlockigt kortklippt hår och blå glada ögon. Hon fyller 85 år i höst. Alltsedan pensionering har hon och hennes make Ove varje år bott ca fem månader i San Agustín på Gran Canaria. Från slutet av oktober till slutet av mars bor de i ett radhus som ligger så nära Atlanten att de hör vågskvalpet när de dricker kaffe på verandan.

-Numera har vi samma rytm som de svenska flyttfåglarna säger Ove med ett leende. Louise och jag är från i Västerbotten. Där är flyttfåglarna viktiga. Vi har i hela vårt liv lyssnat och glatts när de kommit på våren och oroat oss när vi sett de stora fågelstråken dra söderut på hösten. Men numera drar vi söderut från Västernorrland tillsammans med flyttfåglarna på hösten och kommer tillbaka först nästa vår!


Ove har arbetat för Mo & Domsjö och familjen har flyttat runt mellan olika orter i Norrland. De bodde först i Örnsköldsvik, sedan i Kramfors och hamnade slutligen i Husum.

Ove och Louise har två barn, Lars och Ingrid. När de bosatt sig i Husum hade de två barnen blivit relativt stora, så Louise tog en anställning på Handelsbanken, som hon sedan blev trogen fram till att hon gick i pension.

Idag är barn och barnbarn utspridda över världen. Ingrid bor kvar och arbetar i Västernorrland, ett av barnbarnen, Josefin, arbetar nu som engelsklärare i ett projekt i Thailand och ett annat barnbarn Christian, som studerade till civil ingenjör på KTH i Stockholm, hamnade i Kalifornien, och gifte sig nyligen med sin fästmö från filipinerna!

Vid pensioneringen flyttade Ove och Louise ”hem” till sin bostad i Rundvik, som ligger vid Höga Kusten ca 5 mil söder om Umeå.

En stroke förändrade deras liv.
-Det var en förfärlig morgon när Louise fick sin stroke, minns Ove. Utan förvarning ramlade handlöst baklänges. Hon kom tillbaka nästan omedelbart. Men jag märkte att hon hade svårt att prata och svårt att gå, så vi besökte och hjälp på Hospiten Clinica Roca.

-Hon blev bättre, men efter en vecka tyckte jag att hon fick ännu svårare att gå och röra sig.

Louise blev till slut så dålig att de fick hjälp via sin försäkring att ta sig hem till Sverige. SOS i Köpenhamn ordnade allt. En svensk läkare kom ner och hjälpe dem under hela resan. Resan var besvärlig. De fick byta i Köpenhamn och när de kom till Stockholm fick de ta ett ambulansplan sista sträckan. Hela resan var mycket påfrestande för Louise.

Väl hemma byggde de om och handikappanpassade bostaden i Rundvik. Och de tog kontakt med kommunens biståndshandläggare. Efter ett par olika försök fick de ett schema för hemtjänsten, som de tyckte väl motsvarade deras behov. Men Ove och Louise insåg redan första sommaren efter Louise stroke att de ville fortsätta att åka ner till värmen på vintrarna. De begrep också att för att kunna fortsätta att vara ”flyttfåglar” krävdes det fysiska investeringar i radhuset i San Agustín och att de kunde hitta något sätt att få daglig hjälp motsvarade svensk hemtjänst.

I början av hösten lät Ove bygga om i huset i San Agustín. Det blev många telefonsamtal och mail mellan Västernorrland och San Agustín. Men till slut var en rullstolsvänlig ramp på plats, en ny dörr upptagen på baksidan av huset, och också vissa ombyggnader gjorda inne i huset, bland annat i badrummet.

De fysiska ombyggnaderna var på sätt och viss lättast. Det var svårare och känsligare att hitta fram till hur vi kunde få den hjälp som vi behövde, minns Ove. Vi behövde hjälp både för att kunna resa ner på hösten och hem på våren och för att kunna få vår vardag att fungera i Maspalomas.

Behovet av hjälp under resorna har Louise och Oves löst sig genom att deras dotter Ingrid och henens man följt med dem ner på planet och också hämtat dem på våren.

Tekst & Foto:
Birgitta Frejhagen


Birgitta är intresserad av svenskarnas historia på Gran Canaria. Hon har skrivit boken
Pionjärerna, och leder varje vecka under vintersäsongen en
Historisk Stadsvandring i San Agustín.



Det har haft det goda med sig att de har tagit sig tid att vara här två veckor per år. Så nu är de också som hemma här, säger Ove med stor belåtenhet.

I år köpte Ingrid och Keneth nya utemöbler till verandan!

Vardagen förändrades av stroken.
Ove och Louise har alltid varit aktiva i föreningsliv och olika körer.

I San Agustín har de varit medlemmar i Svenska Kyrkan och de har båda sjungit i kyrkans kör. Kören har under åren gjort många bejublade framträdande. Den har bland annat uppträtt varje år i samband med luciafirandet i Ekumeniska kyrkan i Playa del Ingles. Ove har också varit ledamot i kyrkoråd, revisor i bostadsföreningen och suttit i Skandinaviska klubbens ledning i San Agustín.

I det nya läget som uppkommit efter Louise stroke har de båda kämpat för att få behålla sina kontakter och aktiviteter. Även om de insett att det måste ske i mindre omfattning och på nya sätt.

Ove vill inte lämna Louise ensam hemma eftersom hon inte kan påkalla hjälp om något skulle inträffa. De bestämde sig för att de behövde någon ca två timmar per dag måndag – fredag. Louise skulle få sällskap och hjälp med sin personliga skötsel och träning. Ove skulle kunna ta en promenad eller delta i något föreningsmöte.

Jag har börjat gå med stavar för att hålla konditionen upp, säger Ove med ett lite generat skratt. Att dra rullstol kan vara ganska tungt, så jag behöver verkligen lite konditionsträning.


Stroken tog Louise talförmågan

Efter stroken har Louise svårt att röra och kontrollera höger arm och höger ben. Dessutom har hon helt förlorat talförmågan, vilket är ett stort handikapp. Hon ser på TV och förstår allt, men kan bara i begränsad omfattning peka på bokstäverna på en alfabetstavla.

Louise deltar i kyrkans körrepetitioner, vilket kan låta konstigt. Men när hon sjunger ser man orden och tonerna som formas av halsens och munnens muskler. Men inte ett ljud hörs! Det är bittert, men får henne inte att avstå från körrepetitionerna. De är både bra träning och en stor källa till social gemenskap.

-Louise har jobbat så hårt med talet, men hittills utan framgång. Det är oerhört jobbigt både för henne och för mig, säger Ove tyst. Jag gissar och gissar vad hon vill säga. Och oftast kommer vi fram till vad det är, även om det ibland kan ta timmar. Men det är klart att det har inneburit en genomgripande förändring i vår vardag. Ibland blir det alldeles galna missförstånd!

-Och det är naturligtvis oerhört frustrerande att inte kunna tala och göra sig förstådd, säger Ove allvarligt.

Hur hittar man hemtjänst i Spanien.

-Både Louise och jag var bestämda på vi ville ner igen på vintrarna till Maspalomas. Men att hitta någon som kunde hjälpa oss kontinuerligt var avgörande för att vi skulle kunna genomföra detta.

-Det kunde ju inte vara vem som helst. Det måste vara någon som Louise accepterade och kunde kommunicera med.

Ove sökte via kontakter och hittade så småningom ett par tänkbara kandidater. Svenska kvinnor, som liksom de själva var flyttfåglar till solen, men som var 10-30 år yngre och intresserade av att arbeta ett par timmar per dag.

Tanken var att Louise skulle träffa var och en av dem, men det blev lyckat redan vid första intervjun.



-Det fanns ingen tvekan. Eva Henriksson och Louise fungerade direkt tillsammans! säger Ove och Louise nickar intensivt instämmande.

Eva är hemma hos Louise mellan kl 10 – 12 varje vardag. Ibland går de ut och handlar, men oftast är de hemma och umgås och Eva hjälper till med det som behövs. Det är nu två år sedan Eva började och det fungerar fortfarande lika bra. Enkelt och trevligt.
Jag känner mig lugn när jag vet att Eva är hos Louise, säger Ove med övertygelse.

Hemtjänst bara i Sverige?
På sommaren har Ove och Louise hemtjänst, men inte när de är i San Agustín i Spanien, trots EUs mål om fri rörlighet. Fri rörlighet riskerar att bara bli tomma ord om målet inte kan följas upp av de stöd som behövs i vardagen för individen – oberoende av vart inom EU som individen väljer att vilja bosätta sig.


Svenska lagstiftningen är tydlig. Hemtjänst är något väldigt fint och viktigt i den svenska lagstiftningen. Hemtjänstens mål är att ”öka den äldres möjligheter att leva ett självständigt liv”. Men, det står också i regelverket på sid 98 i Socialtjänstlagen att hemtjänst ”kan enbart utgå till den som vistas i landet” (dvs Sverige)!

Med en allt friskare och starkare åldrande befolkningen behöver hemtjänstens regelverk ses över. Det borde gå att räkna ut hur mycket Sverige tjänar i skattekronor på att Ove och Louise varje år är i Spanien under de mörka och kalla månaderna. Det bör ha effekter på deras fysiska och mentala hälsa. Effekter som kan mätas både i personligt välbefinnande och i inbesparade bidrag, sjukvårdskostnader mm.

-För oss har det varit avgörande viktigt att få personligt stöd för att kunna ordna vår vardag här nere. Och vi har tur som har råd att bekosta detta själva, säger Ove.


Vad är hemma idag?
Förr var begreppet hemma enklare.

Trots att det snart är 20 år sedan Ove och Louise flyttade ”hem” till Rundvik upplever de att de har fler vänner i San Agustín.

-Umgänget är enklare här. Man umgås utomhus och man kan bjuda på något enkelt, säger Ove. Men ibland slår vi ändå på sort och då blir det traditionell svensk husmanskost. Tex hemlagad dillkött, kärlknöl eller varför inte bara enkel managrynsgröt med mjölk. I San Agustín tar släkt och traditioner inte lika stor plats som hemma, fortsätter Ove. Det är på gott och ont, men det gör alla friare att bry sig om nya vänner. Rundvik är ”hemma” för oss, men man måste också inse hur länge som San Agustín har varit ”hemma” för oss.

-Vi har faktiskt bott här ett par veckor om året i snart 60 år, och långa perioder i nästan 20 år!

Detta internationella sätt att leva är idag vardag för många svenskar. Dessa ”flyttfåglar” har betalat sin skatt och får sin pension från Sverige. De har rätt till de förmåner som följer av detta och som man bestämt i Sveriges riksdag. Men ibland hinner inte regelverken med.

Förhoppningsvis måste regelverk som inte fungerar i moderna svenska pensionärers vardag ändras.

Tårarna sprutar
Under vår intervju gråter Louise vid ett tillfälle. Hon gråter hon inte över alla de begränsningar som stroken inneburit i hennes liv.

Nej, hon gråter av ilska och förtvivlan över att hon inte med sina egna ord kan förmedla till mig hur viktigt hon tycker att det är med hemtjänst. Hur viktig ”hemtjänst” är i hennes liv och för många andra i samma situation som henne. Förtvivlan och ilskan får tårarna att spruta.

Men Louise har kvar sin positiva grundinställning till livet. Och hon ger efter en kort stund uttryck för att:

-Jo, men det är klart att det måste ordna sig. Så småningom.

Och sedan vill Louise att vi följer med henne ut, så att hon får visa hur bra hon kan köra med rullatorn på deras nya rullstolsramp.